Höstigt

Jag var tyvärr tvungen att ge mig ut i regnet..
På bussen halvsomnade jag med regnet smattrandes mot taket och Håkan Hellströms Tro och tvivel spelades om och om igen i min hjärna.
Det kändes verkligen höstigt. Att jag hade min stora halsduk virad om halsen gjorde väl det inte mindre höstigt heller.
Jag var nämligen tvungen att åka till Vasa för att möta Linus efter hans skolan och ta med hans tunga väska hem till mig, för han ska på konsert eller något ikväll innan han kommer till mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0